Woodhill

Jag har varit Linköpingsbo sen augusti 2008. Och jag bor bredvid studentkrogen, ovanför ett dagis. Barnen är ute och härjar hela morgnarna för att senare växa upp till vrålande ungdomar som aldrig går hem. Men det går. Kurslitteraturen jag köpt väger däremot ton och mitt skrivbord har inte varit rent sen jag och Marcus flyttade hit. Det har blivit ett dyrt avlastningsbord. I love it.

Och ibland tänker jag på Sture. För jag simmar nu och han skulle se mig. Se mig när jag flyter fram utan luft och med hans ord i bakhuvudet. "Jag trodde aldrig att du var sån". Nejdå, så är det inte, men jag prioriterar i alla fall som han vill. Kanske mest för min egen skull, men ändå. Och jag sparkar på pensionärer som jag inte säger förlåt till. Men de bara ler och säger att det är okej. Så jag sparkar vidare.

Nuförtiden sviker jag inte heller någon om jag inte går på mina mattelektioner. Bara mig själv. Imorgon ligger jag exakt 4 lektioner back, men det är lugnt. För jag är inte värst. Jag bara prioriterar en sovmorgon eller två efter ett krogbesök kvällen innan. Fråga Norén. Eller så anser jag bara att en sovmorgon är pricken över i:et. Utan tillhörande krogbesök.

Däremot borde jag ta hand om cellbiologin. Tenta på måndag, men nu skriver jag hellre ett ansökningsbrev till ett sommarjobb. Jag behöver något att göra i tolv veckor, annars lider jag av. Och studentlån är väl inte det mest ultimata. Inte nånstans.

Yes, jag är tillbaka.